Utslag och nya utmaningar



Jag akte till Malmo forra veckan och var dar i 6 hela dagar, pappa fyllde 50 sa man var tvungen att narvara och hjalpa till. Men han ar ett gull, sa det var bara kul. Plus att lillebror kom ner fran Sthlm ocksa sa man slog flera flugor i en small dar.

Vi akte utan partners sa det var mest familjeliv och catch-up med polarna, ratt stressfritt, eller?
Nope.
Jag brot ut i utslag av nan anledning..
Alltsa, missforsta mig inte, jag HADE skittrevligt. Fick traffa Marias kille och allt (han finns pa riktigt!). Men hela ansiktet var och fortfarande ar alldeles rott och flammigt och armarna kandes som om de skulle brinna upp.
Jag hade inte atit nat konstigt, och antihistamin hjalpte inte, sa jag tror att det var en stressrelaterad reaktion, men ar inte riktigt saker pa varfor...
Det har varit mycket nu med jobbet (I hate it!!!) och sa ar jag (lite for) orolig over framtiden, kopa hus, giftermal, barn etc... Vill/kan jag verkligen gora det i England osv...??

Jag kom hem fran Malmo sent i Torsdags och brot ihop helt nar jag val var hemma i lagenheten. Stackars John fattade ingenting.

Jag ar val kluven over att bo i London och ha sa manga manniskor jag alskar hemma, jag TRIVDES ju i Malmo och flyttade hit mest for Johns skull och vore det inte for honom skulle jag antagligen cykla till jobbet och fika med polarna dagarna i anda i lilla Malmo...

Det ar precis som om jag inte LATER mig sjalv att vara lycklig i London...
Vet inte riktigt varfor.
Och sa haller jag pa och letar efter jobb hela tiden, sa det hjalper val inte med stressen och kanslan over att vara 'rotlos'.

Jag har hittat ett jobb som verkar kul dock, man ar internationell koordinator pa en Projektledar consultancy och man satter bland annat ihop en arlig konferens med alla top-dogs pa foretaget (de finns i massa lander) samtidigt som man supportar den internationella VDn. Jag har gett dem ett skambud om de vill ha mig (£32,000 om aret) sa vi far val se vad de sager.

Den som lever far se, eller vad nu Sofia brukar saga!